Swedish
Albanian
Arabic
Armenian
Azerbaijani
Belarusian
Bengali
Bosnian
Catalan
Czech
Danish
Deutsch
Dutch
English
Estonian
Finnish
Français
Greek
Haitian Creole
Hebrew
Hindi
Hungarian
Icelandic
Indonesian
Irish
Italian
Japanese
Korean
Latvian
Lithuanian
Macedonian
Mongolian
Norwegian
Persian
Polish
Portuguese
Romanian
Russian
Serbian
Slovak
Slovenian
Spanish
Swahili
Swedish
Turkish
Ukrainian
Vietnamese
Български
中文(简体)
中文(繁體)
Carcinogenesis 1981

Comparative carcinogenicity of alkylating agents: comparisons of a series of alkyl and aralkyl bromides of differing chemical reactivities as inducers of sarcoma at the site of a single injection in the rat.

Endast registrerade användare kan översätta artiklar
Logga in Bli medlem
Länken sparas på Urklipp
A Dipple
L S Levy
P D Lawley

Nyckelord

Abstrakt

A series of alkylating and aralkylating bromides was used in a comparative study of chemical reactivity (using 4-(p-nitrobenzyl) pyridine as standard nucleophile), and carcinogenic activity (using single injections by the subcutaneous route in 6-week old female CB-hooded rats). Benzyl, ethyl, isopropyl, and trityl bromides were inactive as carcinogens at doses up to 0.83, 12.5, 8.3 and 0.25 mmol/kg, respectively. 7-Bromomethylbenz[a]anthracene and 7-bromomethyl-12-methylbenz[a]anthracene gave high yields of sarcomas at the injection site (in the right flank); at the highest doses used, 35% yield of tumors was obtained using 0.25 mmol/kg 7-bromomethylbenz[a]anthracene, and 75% yield with 0.056 mmol/kg of the 12-methyl homologue. The order of chemical reactivity was trityl greater than 7-bromomethyl-12-methylbenz[a]anthracenyl greater than 7-bromomethyl-benz[a]anthracenyl greater than benzyl greater than ethyl greater than isopropyl. The relationship suggested between carcinogenicity and reactivity is that the highest reactivity permitted little in vivo penetration to essential cellular receptor sites because of immediate solvolysis, whereas the lower reactivities did not ensure sufficient alkylation of such receptors. The bromomethylbenz[a]anthracenes (of intermediate chemical reactivity) are known to react with DNA in vivo, but so far no differences in reactivity between them can account for their quantitatively different carcinogenic potencies.

Gå med på vår
facebook-sida

Den mest kompletta databasen med medicinska örter som stöds av vetenskapen

  • Fungerar på 55 språk
  • Växtbaserade botemedel som stöds av vetenskap
  • Örter igenkänning av bild
  • Interaktiv GPS-karta - märka örter på plats (kommer snart)
  • Läs vetenskapliga publikationer relaterade till din sökning
  • Sök efter medicinska örter efter deras effekter
  • Organisera dina intressen och håll dig uppdaterad med nyheterna, kliniska prövningar och patent

Skriv ett symptom eller en sjukdom och läs om örter som kan hjälpa, skriv en ört och se sjukdomar och symtom den används mot.
* All information baseras på publicerad vetenskaplig forskning

Google Play badgeApp Store badge