Swedish
Albanian
Arabic
Armenian
Azerbaijani
Belarusian
Bengali
Bosnian
Catalan
Czech
Danish
Deutsch
Dutch
English
Estonian
Finnish
Français
Greek
Haitian Creole
Hebrew
Hindi
Hungarian
Icelandic
Indonesian
Irish
Italian
Japanese
Korean
Latvian
Lithuanian
Macedonian
Mongolian
Norwegian
Persian
Polish
Portuguese
Romanian
Russian
Serbian
Slovak
Slovenian
Spanish
Swahili
Swedish
Turkish
Ukrainian
Vietnamese
Български
中文(简体)
中文(繁體)
Journal of Biological Chemistry 2007-Oct

Phenylalanine biosynthesis in Arabidopsis thaliana. Identification and characterization of arogenate dehydratases.

Endast registrerade användare kan översätta artiklar
Logga in Bli medlem
Länken sparas på Urklipp
Man-Ho Cho
Oliver R A Corea
Hong Yang
Diana L Bedgar
Dhrubojyoti D Laskar
Aldwin M Anterola
Frances Anne Moog-Anterola
Rebecca L Hood
Susanne E Kohalmi
Mark A Bernards

Nyckelord

Abstrakt

There is much uncertainty as to whether plants use arogenate, phenylpyruvate, or both as obligatory intermediates in Phe biosynthesis, an essential dietary amino acid for humans. This is because both prephenate and arogenate have been reported to undergo decarboxylative dehydration in plants via the action of either arogenate (ADT) or prephenate (PDT) dehydratases; however, neither enzyme(s) nor encoding gene(s) have been isolated and/or functionally characterized. An in silico data mining approach was thus undertaken to attempt to identify the dehydratase(s) involved in Phe formation in Arabidopsis, based on sequence similarity of PDT-like and ACT-like domains in bacteria. This data mining approach suggested that there are six PDT-like homologues in Arabidopsis, whose phylogenetic analyses separated them into three distinct subgroups. All six genes were cloned and subsequently established to be expressed in all tissues examined. Each was then expressed as a Nus fusion recombinant protein in Escherichia coli, with their substrate specificities measured in vitro. Three of the resulting recombinant proteins, encoded by ADT1 (At1g11790), ADT2 (At3g07630), and ADT6 (At1g08250), more efficiently utilized arogenate than prephenate, whereas the remaining three, ADT3 (At2g27820), ADT4 (At3g44720), and ADT5 (At5g22630) essentially only employed arogenate. ADT1, ADT2, and ADT6 had k(cat)/Km values of 1050, 7650, and 1560 M(-1) S(-1) for arogenate versus 38, 240, and 16 M(-1) S(-1) for prephenate, respectively. By contrast, the remaining three, ADT3, ADT4, and ADT5, had k(cat)/Km values of 1140, 490, and 620 M(-1) S(-1), with prephenate not serving as a substrate unless excess recombinant protein (>150 microg/assay) was used. All six genes, and their corresponding proteins, are thus provisionally classified as arogenate dehydratases and designated ADT1-ADT6.

Gå med på vår
facebook-sida

Den mest kompletta databasen med medicinska örter som stöds av vetenskapen

  • Fungerar på 55 språk
  • Växtbaserade botemedel som stöds av vetenskap
  • Örter igenkänning av bild
  • Interaktiv GPS-karta - märka örter på plats (kommer snart)
  • Läs vetenskapliga publikationer relaterade till din sökning
  • Sök efter medicinska örter efter deras effekter
  • Organisera dina intressen och håll dig uppdaterad med nyheterna, kliniska prövningar och patent

Skriv ett symptom eller en sjukdom och läs om örter som kan hjälpa, skriv en ört och se sjukdomar och symtom den används mot.
* All information baseras på publicerad vetenskaplig forskning

Google Play badgeApp Store badge