Swedish
Albanian
Arabic
Armenian
Azerbaijani
Belarusian
Bengali
Bosnian
Catalan
Czech
Danish
Deutsch
Dutch
English
Estonian
Finnish
Français
Greek
Haitian Creole
Hebrew
Hindi
Hungarian
Icelandic
Indonesian
Irish
Italian
Japanese
Korean
Latvian
Lithuanian
Macedonian
Mongolian
Norwegian
Persian
Polish
Portuguese
Romanian
Russian
Serbian
Slovak
Slovenian
Spanish
Swahili
Swedish
Turkish
Ukrainian
Vietnamese
Български
中文(简体)
中文(繁體)
Archives of otolaryngology--head & neck surgery 1989-Feb

The effects of allopurinol and superoxide dismutase in a rat model of skin flap necrosis.

Endast registrerade användare kan översätta artiklar
Logga in Bli medlem
Länken sparas på Urklipp
A T Pokorny
D A Bright
C W Cummings

Nyckelord

Abstrakt

Oxygen-free radicals have been implicated as mediators of ischemic damage in a number of tissues, including heart, kidney, small intestine, and skin. Superoxide dismutase, a free radical scavenger, and allopurinol, an inhibitor of xanthine oxidase (a catalyst in the formation of superoxide) have been shown separately to decrease ischemic damage to tissue. Sixty-two male Sprague-Dawley rats (220 to 280 g) were divided into five groups: control, superoxide dismutase only, allopurinol only, high-dose combined allopurinol and superoxide dismutase, and low-dose combined allopurinol and superoxide dismutase. An 18-cm2 ventral island skin flap, based on a single inferior epigastric vessel, was raised and replaced. Blood flow was assessed with a perfusion fluorometer immediately after the flap was replaced, and on postoperative days 1 and 3. Gross necrosis was assessed on postoperative day 7. Gross necrosis was reliably reduced in all groups as compared with the control; however, necrosis in any one experimental group was not significantly different from any other experimental group. Necrosis (expressed as a percentage of the area of the random [distal] half of the flap) was as follows for each group: control, 74%; superoxide dismutase, 43%; allopurinol, 43%; high-dose combined, 48%; low-dose combined, 33%. Blood flow, as represented by the dermofluorescence index, was not changed by any of the treatments. Blood flow was also related to the eventual survival or necrosis for any one portion of tissue. All experimental groups survived with significantly less blood flow than the control.(ABSTRACT TRUNCATED AT 250 WORDS)

Gå med på vår
facebook-sida

Den mest kompletta databasen med medicinska örter som stöds av vetenskapen

  • Fungerar på 55 språk
  • Växtbaserade botemedel som stöds av vetenskap
  • Örter igenkänning av bild
  • Interaktiv GPS-karta - märka örter på plats (kommer snart)
  • Läs vetenskapliga publikationer relaterade till din sökning
  • Sök efter medicinska örter efter deras effekter
  • Organisera dina intressen och håll dig uppdaterad med nyheterna, kliniska prövningar och patent

Skriv ett symptom eller en sjukdom och läs om örter som kan hjälpa, skriv en ört och se sjukdomar och symtom den används mot.
* All information baseras på publicerad vetenskaplig forskning

Google Play badgeApp Store badge