Swedish
Albanian
Arabic
Armenian
Azerbaijani
Belarusian
Bengali
Bosnian
Catalan
Czech
Danish
Deutsch
Dutch
English
Estonian
Finnish
Français
Greek
Haitian Creole
Hebrew
Hindi
Hungarian
Icelandic
Indonesian
Irish
Italian
Japanese
Korean
Latvian
Lithuanian
Macedonian
Mongolian
Norwegian
Persian
Polish
Portuguese
Romanian
Russian
Serbian
Slovak
Slovenian
Spanish
Swahili
Swedish
Turkish
Ukrainian
Vietnamese
Български
中文(简体)
中文(繁體)
Neurology 2016-Feb

What the ancient Greeks and Romans knew (and did not know) about seasickness.

Endast registrerade användare kan översätta artiklar
Logga in Bli medlem
Länken sparas på Urklipp
Doreen Huppert
Hermann Oldelehr
Benedikt Krammling
Judy Benson
Thomas Brandt

Nyckelord

Abstrakt

OBJECTIVE

To find and analyze descriptions in ancient Greek and Roman literature that reveal what was known at the time about seasickness.

METHODS

A systematic search was made in the original literature beginning in the Greek period with Homer in ca 800 bc and extending up to Aetios Amidenos in the late Roman period in ca 600 ad.

RESULTS

Rough seas and unpleasant odors were recognized as the major triggers; susceptibility was greater in persons not adapted to sea travel, of a labile mental state, or with anxiety; nausea, emesis, vertigo, anorexia, faintness, apathy, headache, and impending doom were frequently reported symptoms. Preventive and therapeutic measures included habituation to sea travel, looking at stationary contrasts on the coast, fasting or certain diets, inhaling pleasant fragrances, medicinal plants, and ingesting a mixture of wine and wormwood.

CONCLUSIONS

The triggers, symptoms, and preventive measures of seasickness were well-known in antiquity. The implications for transport of troops and military actions were repeatedly described, e.g., by Livius and Caesar. At that time, the pathophysiologic mechanism was explained by the humoral theory of Empedokles and Aristoteles. Seneca Minor localized the bodily symptoms in various organs such as stomach, gullet, and esophagus, and also attributed them to an imbalance of bile. Recommended medication included ingestion of the plant white hellebore, a violent gastrointestinal poison. This remedy contains various alkaloids but not scopolamine, which today is the most effective anti-motion-sickness drug.

Gå med på vår
facebook-sida

Den mest kompletta databasen med medicinska örter som stöds av vetenskapen

  • Fungerar på 55 språk
  • Växtbaserade botemedel som stöds av vetenskap
  • Örter igenkänning av bild
  • Interaktiv GPS-karta - märka örter på plats (kommer snart)
  • Läs vetenskapliga publikationer relaterade till din sökning
  • Sök efter medicinska örter efter deras effekter
  • Organisera dina intressen och håll dig uppdaterad med nyheterna, kliniska prövningar och patent

Skriv ett symptom eller en sjukdom och läs om örter som kan hjälpa, skriv en ört och se sjukdomar och symtom den används mot.
* All information baseras på publicerad vetenskaplig forskning

Google Play badgeApp Store badge